Well you don't live downtown anymore. And you left this. Like a mystery. An anicent bruise. I can still feel the ache. I wish I could spread some glow.
Och jag skulle krypa upp i fotöljen och kura ihop mig. Se världen från avstånd för ett tag. Utan att vara delaktig. I ett skjul utan fönster men byggd med plankor så glesa att man kan kika igenom springorna och se ut.
Visst är det fint. Du och jag Erez, vi ska bo där tillsammans. Du lovade att jag kunde vila mina ben över dina när vi tittar på "Courage the cowardly dog" tillsammans. Snälla, snälla lillebror håll ditt löfte nu. Precis som du lovade att du skulle hålla om mig varje natt som dom svarta kryper under mitt skinn. Så jag inte längre kan nå rakbladen och bara ta en sömntablett istället för fyra.
Och du går vidare, lite mer omsorg och respekt i bagaget. Eller finns det ens något där? Jag stannar kvar. Vet inte om jag ska vinka eller ge dig lycka på din resa. Men jag stannar kvar. Lite trasigare än förut. Lite starkare än förut.