Without a word

Stand there and look into my eyes

And tell me that all we had were lies

Show me that you don't care

And I stay here if you prefer

I'll leave you without a word

Without a word - Birdy

~ N o c h y u W o r d s

Rostiga andetag

Vaga konturer

Svetten rinner

I takt med hjärtslagen

Röda fläckarna dansar i min syn

Stegvis

Allt försvinner stegvis

Man tappar allt på vägen

Utan att ens notera

Vi ligger där

Rostiga

För obetydliga för att lägga ner tid på

Tillsammans med vårat osammanhängande mumlande

Vi går upp i falsett

Ingen hör

Vi tystas ner

Tittar i spegeln

Vaga konturer

Suddas ut 

Lämnas utan identitet

~ N o c h y u W o r d s

Diagnoser.

Det är besynnerligt, det här med diagnoser. Just det här med att säga att människor är olika. Men människor som är för olika blir diagnoserade. Jag själv är diagnoserad med ADD, egentlig depression (svår) och en ångestsjukdom som är en blandning mellan  enkel fobi, paniksyndrom och social fobi. Jag kommer ihåg att min pappa sa att det skulle kännas som en lättnad att få reda på om jag hade en diagnos. Jag blev bara rädd och bröt ihop när jag fick reda på detta. Det kändes som om jag hade svikit mig själv och alla runt omkring mig. Som om saker skulle bli så mycket svårare efter att ha fått en diagnos. Jag vet att jag antagligen kommer få svårt att få jobb i framtiden på grund av min ADD (Attention Decifit Disorder) som gör att jag har svårt att koncentrera mig och blir lätt distraherad av saker runt omkring mig. Jag har svårt att avsluta saker som jag påbörjat och tappar ofta snabbt intresset. Dessutom har jag jättesvårt för stora förändringar. Jag blir ofta rädd, arg och förvirrad vid förändringar.

~ N o c h y u W o r d s

Åh sommar.

Mums, tång under fötterna och krabbor gömda under stenarna.

Dom släta stenarna med ett antal krossade blåmusslor på. 

Och segla, jag vill segla igen. Se sälar, dom fina djuren.

Här vill jag bo i framtiden. I en liten fiskestuga ute på klipporna och sitta och skriva på en skrivmaskin. Lyssna på måsarna på sommaren. Laga läckor i taket under höstregnen. 

~ N o c h y u W o r d s

Won't let you go

And if you feel the fading of the light

And you're too weak to carry on the fight

And all your friends that you count on have disappered

I'll be here, not gone, forever holding on.

Won't let you go - James Morrison

~ N o c h y u W o r d s

Så arg.

Min pappa har ADHD, jag har ADD.
KMR är helt ute, på riktigt. Jag var inne på deras hemsida och den första rubriken jag såg var "Se ADHD-barn bli monster." Så var det en video under. Så jävla förbannad. Varför i helvete uttrycker dom sig på ett sånt jävla äckligt korkat sätt?


Människor med ADHD blir inte monster. Deras diagnos kan ställa till med en del saker, men dom blir aldrig monster. Aldrig. ADHD är neuropsykologisk funktionsnedsättning och att kalla en människa med ADHD för monster bara för att den har ADHD är som att säga att en människa med Downs syndrom är ett monster.


Samma sak med tidningsartiklar som en efter en poppar upp och den ena mer korkad än den andra. Varför ska dom skriva om ämnet om dom inte vet ett skit om det? Fakta som man hittar om diagnoserna är för det mesta bara en liten del av vad det faktiskt innebär att ha en sådan diagnos. Min pappa vågar inte berätta det, eftersom han vet att han skulle förlora jobbet då. Det är en sjuk syn. 


~ N o c h y u W o r d s

Kärlek till min hjälte

Idag såg jag en klasskompis nere på stan. Jag har inte varit i skolan på nästan en månad. Fan, vad rädd jag vart. Tänk om hon såg mig? Men jag tror inte att hon såg mig. Jag fick en panikångestattack mitt i centrum och folk såg ju, men ingen vågade fråga. Nu i efterhand skulle det nog känts skönt med lite stöd. Men jag hörde av mig till pappa och han ringde upp på direkten och hämtade mig. Han ägnade hela resan hem att försöka få mig att skratta. Fast jag vet att han tycker det är så jävla jobbigt att se mig bryta ihop. För han vet vad jag går igenom. För han går igenom nästan samma sak. 

Jag såg en artikel i tidningen idag när jag kom hem. Den handlade om människor som uttryckte sin kärlek till sina mammor. Det fanns också en jämföring om svenska folkets största idoler. Sin egen pappa kom på näst sista plats. Men idag vill jag hylla min pappa, för nog kan han bete sig som ett arsel. Men när man verkligen behöver någon så är han där, no matter what. 

~ N o c h y u W o r d s