Händer som förblev bortstötta.
Det var så länge sedan vi sågs. Skakade händer. Hälsade. Eller gjorde vi det på franskt vis? Kysste varandras kinder med fjäderlätta vindpustar som vidrörde kinderna?
Jag hade inte planerat att du skulle vara här. Du skulle inte vara här. Inte idag. Jävlar.
Bästa vänner i sjutton år. I sjutton jävla år.
Jag kommer ihåg hur lätt jag motade bort dig då. Du fick ju inte veta. Du fick inte veta att jag hade problem. Människor med perfekta liv hade det inte svårt. Lyckliga människor missbrukar inte alkohol. Inte heller drar dom en lina av det där vita fina pudret. Jag trodde jag var en sådan människa. En perfekt människa. Men sådana existerar inte. Eller? Jag menar existerar dom utanför min fantasi?
Skönt att jag drog på mig min munktröja idag. Jag hade krympt, blivit skör. Kanske är jag underviktig som dom påstår att jag är? Kanske. Förmodligen inte. AA, here I come.
Du var där. Var där utanför ingången. Såg mig, log och vinkade. Tittade efter mig. Jag tittade bara bort. Jag tittade inte efter hans reaktion. Jag undrar hur mycket jag är värd nu för dig. Två svenska kopparmynt?
Att sitta därinne i cirkeln och frustrerat vicka med fötterna och försöka lyssna på vad andra säger. Jag kan inte. Jag ser bara dig. Förstod du? Står det med feta bokstäver "Missbrukare". Om det gör det. Så får det göra det.
För jag vet att jag ännu står på mina ben och kämpar. Även om det är svårt.
För dina händer når inte in till min själ. Dom kan inte fördärva. Dom kan inte ens komma i närheten.
~ N o c h y u W o r d s
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar