Visst är hon vacker, min fina flicka.

Så var hon där en händelselös dag och gjorde revolt mot tiden och allt dess innehåll. Kära vännen, det är tur att jag har dig. Vet du hur knasig du är? Och hur mycket jag saknar dig? Vet du hur många gånger jag har lovat att vi ska träffas? (Många gånger så jag ska hålla mitt löfte). Fina, älskade människa. Du är så stark. Du är en av få jag mött som faktiskt kämpar. Även om du har dåliga dagar. För jag kom ihåg hur nervös du var när din mamma hade tagit hem sin dejt. Men du gick väl ut till dom ändå tillslut om jag inte minns fel? Om det hade varit jag, hade jag vägrat gå ut. Vägrat hälsa på mannen som invarderade mitt familjeliv. 

Du klagar på att du inte är fin nog. (Och jag undrar om någonsin på riktigt har tittat dig i en spegel.) Om du har förstått hur underbart fantastisk du är. För du är min hjälte. (Människor som är lyckligt lottade nog att ha en speciell plats i ditt liv ska vara lyckliga. För människor som du kan man inte odla. Även om det skulle se lite roligt ut.) För det är väl det dom säger. Du och jag mot världen. Nejmen seriöst. Du gör mig lycklig.

Du är en av anledningarna att jag ännu inte är galen och inlåst på ett sjukhus.

~ N o c h y u W o r d s